Eftersom det var en sån varm och solig förkväll hamnade vi ute, hela familjen. Storebror hade fått löfte om att med hjälp cykla med sin cykel. Lillasyster, som tröttnat på ”lära-gå-vagnen” fick istället balansera med skottkärran och lyckades faktiskt balansera lite på egna ben också. Vår trehjuling har en styrstång därbak och den får vi föräldrar vackert hålla i när det ska cyklas. Vi försöker förmedla det här med att trampa och styra, men det har ändå slutat med att cykeln stannat när vi släppt stången.
Efter en trög tur i trädgården, gick jag och sonen ut på trottoaren för att få lite bättre rull. Efter lite gemensamt arbete lyckades ändå sonen rulla lite framåt och lite bakåt för egen maskin. Däremot när trampan skulle runt ett varv tog det stopp. Just som vi höll på att knäcka koden slogs dörren upp och resten av familjen tillsammans med en Bobbycar uppenbarade sig. Lillasyster sätts på Bobbycaren och tösen sparkar sig framåt i lite sakta mak. Sonen tar då ner fötterna från tramporna och sparkar sig lite till åskådarplats, åt sidan. ”-Måste vänta tills den röda traktorn kört förbi”. Sen händer det inte så mycket med trehjulingen eftersom den ”blåa traktorn har slut på bensin.”
Bobbycaren/den röda traktor svischar förbi och hinner vända innan lillasyster tröttnar och istället vill undersöka grannarnas rosenbuskar.
Den brummande, lilla röda traktorn med mycket bensin kvar.
