Fortfarande är det inga egna steg som tas. Däremot travas det snabbt och glatt med hjälp av någon förälder. Istället verkar det som om det duger gott att krypa fram och att KLÄTTRA. Upp på stolar, på kistan, i soffan, i lådor, in i köksskåp - allt man kan tänka sig. Sedan hörs det ett gny när hon inte kommer ner/ur och vi får hjälpa till att tråckla ut de små benen.
Mycket nöjd bemästrar hon scootern och med sina långa ben kan hon faktiskt backa lite bakåt med den.
Och snabbt går det. Plötsligt sitter hon bara där. Som om det var det mest naturliga i världen. Som att gå eller springa.
